För jag tänker springa, kosta vad det kosta vill!   Nej då, men det känns som att det är enda sättet just nu. Det onda jag hade i foten är ju borta men nu har helt plötsligt hälen börjar spöka. Och så vänster knä... ljumskarna känns bättre så det är ju positivt i alla fall men springer jag så kommer det ju tillbaka. 

Igår kunde jag inte köra crosstrainern på gymet på grund av hälen så det blev till att sätta sig på motionscykeln. Min rumpa är ju inte van så efter 15 minuter gav jag upp. Körde lite styrka och åkte hem. Och suckade djupt!

Så veckoplanen är helt körd just nu. Tänkte däremot försöka simma imorgon då, 500m som vanligt, och kanske ta på mig västen och springa lite. Funderar på att köra en voltaren-kur och gå så lite som möjligt i en vecka så får vi om det ger någe resultat. Börjar bli mäkta less! Jag begär inte mycket, bara att min kropp ska göra det jag vill, att springa. Istället verkar den helt gett upp, idag så trodde jag ryggen skulle vika sig när jag gick - det var ju rätt så obehagligt.

Och ingen snö så långt ögat kan nå så låååååååångt bort är skidåkning (men jag kan säkert inte åka skidor i alla fall). Just nu känns den där milen ofantligt långt borta!

Piggar upp stämningen med en närsynt pianist och två söta bröder: