Jo, idag är jag verkligen imponerad. Av mig själv faktiskt. Jag hade väl aldrig kunna tänka mig när jag började springa för drygt fem veckor sen att jag skulle kunna springa 8 km så här snart. Jag hade ju lagt upp en plan med att öka typ 1 km per månad. Så jag skulle ha sprungit 3 km idag. Men min kortaste sträcka nu är 4 km.

JAG SPRANG 8 KM! Jag är så stolt över mig själv. Kände inget i varken fötter eller knän. Det kändes jobbigare än förra veckan när jag sprang 6 km men det har sin naturliga förklaring. Jag sprang nämligen fortare. Jag hade räknat med att springa in på 1,20 typ men klarade av banan på 1:01:35. Superstolt! Jag blev visserligen trött men aldrig så jag tänkte att nu lägger jag mig ner. Tänkte lite ibland att här skulle jag svängt om jag skulle springa 6 km, tänk om jag skulle svänga. Men jag körde på den planerade vägen. Det enda som blev tokigt var att jag missat slutet och sprang lite längre än jag behövde. Men vad gör väl det!

Känns bra att jag inte har problem med knäna men mindre bra att jag dras med håll mer eller mindre hela vägen. Från 500m till ungefär 2,5 km var det hemskt ont mitt i magen. Sen lugnade det ner sig tills de sista 500 då det satte sig i sidan. Jag hoppas det försvinner så småningom för det är inte så roligt att springa med håll. Nerförbackar förvärrar saken.

Nästa joggingtur blir det 6 km vilket väl kommer kännas kort i jämförelse, hoppas jag i alla fall.

Idag sprang jag 8,15 km på 1:01:35. Det innebär en hastighet på 7,94 km i timmen. Varje kilometer tog i snitt 7 minuter och 33 sekunder.